SD nej tack

Hallå igen min kära läsare.

Minst en gång i veckan kommer det över mig, det hemska. Nämligen att vi har ett rasistiskt parti inuti våran riksdag, Sverigedemokraterna. Det värsta är att människor i Sverige faktiskt har röstat på det här partiet, och inte så några heller. De verkar dessutom bli större för varje val. Det är i och för sig ingenting som är unikt i Sverige utan något som sker i hela västvärlden, man kan ju bara kolla på vem det är som styr i USA, till exempel. Det är en skrämmande utveckling och det märks att de här hemska åsikterna blir mer och mer rumsrena. Att kritisera invandrare är idag något som sker överallt och även av kända och inflytelserika människor på sociala medier som till exempel Twitter.

Bygger på rädsla

Enligt mig så bygger hela SD:s framgång på rädsla, rädsla inför det okända. Det är hemskt men ibland önskar jag nästan att det skulle bli krig i Sverige så att vissa SD-politiker själva skulle få känna på hur det känns att uppleva ett krig och tvingas fly till ett främmande land. Att Sverige har hjälpt många från andra länder till ett nytt liv är enligt mig det enda man faktiskt kan vara stolt över som svensk.

Ingen naturlag

Nu är det ju ingen naturlag att SD kommer att växa i val efter val, även om de har gjort det de senaste 3 valen. Men det märktes att de inte växte så mycket som de hade hoppats på i det senaste valet så kanske är trenden på väg att vända, vi får hoppas på det. Om vi ska bygga en värld där alla människor kan leva och må bra så behöver vi ha ett starkt socialistiskt samhälle där vi bygger broar istället för murar. Därför säger jag redan nu inför nästa val: SD nej tack!